Ena dagen en vinnare - andra dagen en looser. Looser är kanske ett starkt ord men jag är inte den vinnare som jag var dagen innan.

Priserna ”ramlade” över en, en efter en. Årets Nytänk, Sveriges ovanligaste företagare, Årets uppstickare, Årets utmanare, Nominerad till Sveriges kvinnliga ledare, m.m. Alla mål som sattes upp besegrades – inte bara med priser och ekonomiskt utan också självförverkligandet. Målen blev större och större och pressen hårdare och hårdare. Inte bara från omgivningen, sin familj och vänner utan även från sig själv. Rättare sagt, främst från mig själv som därefter avspeglades på de människor runt omkring mig. Väx med de framgångar du får! Du måste ta vara på att du är i ropet! Hur går det nu- nya försäljningsrekord?! Uppmaningarna var många och viljan stark. Jag skulle visa alla, Jag skulle klara alla förväntningar och jag skulle bekräfta för mig själv att jag klarade det. Jag gjorde det, gång efter gång, nya utmaningar och nya mål. Jag var otroligt stolt över mig själv och jag älskade Det. Ordet Det är mitt liv! Jag var stor.

Men så en dag vandrade jag omkring i en tyst horisont. Jag försökte se ljuset men såg inte tunneln. Jag försökte se målet men såg inte vägen. Jag försökte titta på mig men såg inte mig själv. Jag hade varit med om en olycka. För att inte få men för livet var jag tvungen att ta det otroligt lugnt- ingen träning, inte sitta vid datorn, inget TV-tittande, ingen miljö med för mycket buller, inte göra något med för mycket stress, inget jobb på ett bra tag. Räkna med ett år framöver – minst! Det betydde ungefär att gör ingenting som du gjorde innan. Byt skepnad! Man försvann ganska snabbt. Målet och ambitionen i livet blev min egen fiende. Nu skulle målet bli att varje dag besegra min rädsla för att träffa människor, min sociala kompetens, min stress som spreds genom kroppen över ingenting. Jag skulle orka ta mig ut på en promenad samt leva ett liv. Hur positivt jag än försökte tänka så reagerade min kropp annorlunda. Jag, kort sagt skämdes över mig själv och hatade Det. Ordet Det var mitt liv. Jag var liten.

Du vet aldrig när du är stor och när du är liten så viktigt är att du hela tiden är kaxig och tar för dig för att nå de stora framgångarna men samtidigt är otroligt ödmjuk för du vet aldrig när du är liten och ligger under bordet och ber om att få komma upp igen.

En annan reflektion är att du växer med dig själv och hinner med dig själv för trampar du fortare än vad cykeln gör så smäller det snart och det är det inte värt. Du kan inte slå några försäljningsrekord eller nå de stora målen och drömmarna i livet om du inte mår bra. (nya värderingar och man får perspektiv på saker)